Jag har tänkt såhär:

 

"Nu är det dags att börja blogga igen!"

Jag känner att varje dag är någon blandning mellan tragikomik, ren tragik och ren komik. Jag har så mycket att dela med mig av bara från de senaste snart fyra veckorna - från att lillebror kom till världen med andra ord. Och jag känner att minnet börjar svikta, minns bara att både jag och F har utbrustit i asgarv över kaoset som råder till och från med två barn under två år, ni vet det där skrattet som kommer när man är helt slut rent mentalt, och det finns två (eller tre om man vill) sätt att hantera det på - störtböla eller asgarva (eller bara ångestskrika, helst i en kudde för att inte skrämma barnen). Jag väljer i 9 fall av 10 att skratta, och se det roliga i situationen. Och detta vill jag ju dela med mig av!

 

Så, i nästa inlägg (eller det som kommer här ovanför om en stund) börjar jag med denna morgon, som går från fridens liljor till kaos och en naken lillebror.